Sila, sila och sila...

Så kan man väl beskriva omhändertagandet av honungen.
Från slungan grovsilas honungen direkt. Först användes en vanlig sil som man har hemma i köket, men den blev igensatt innan spannen hade hunnit bli halvfull ens. Den sega "snoriga" ljunghonungen ville inte rinna igenom.
Efter lite funderande a la MacGyver tillverkades en egen sil av rostfritt nät med en aning större maskor.
Det funkade toppenbra!
Sen tog jag hem den kladdiga sörjan och fortsatte silningen hemma.
Då var det först grovsilning igen, fast finare än den första grova.
Efter det skulle det finsilas.
Proceduren tog hela kvällen nästan eftersom honungen var så seg och tog tid på sej att rinna igenom.
Nu står ympen i kylen och får sej en omrörning två gånger om dagen. Ett par dagar till tar det nog innan den är klar att röras ner i tunnan.
Men i slutet på veckan ska jag kunna tappa upp den härliga honungen i sina burkar :)

Vi badar i ljung...

Helt otroligt mycket honung blev det!
Mina otroligt snälla honungskollegor hjälpte mej att slutskatta här hemma igår. Det var riktigt mycket honung i både det gamla samhället och i årets avläggare. Lite pyssel är det allt, och det är tacksamt att få hjälp med det. 
Det är fortfarande mycket yngel i ramarna. Ett par, tre ramar med yngel och pollen i fick de behålla men resten av ynglen fick offras för att de ska ha plats till invintringsmaten. 
Sen vill man inte heller att de ska ha massa ljunghonung kvar under vintern, för då sägs det att de lättare får utsot.

Så efter att skörden hemifrån hade packats in i bil och åkt med till slungningen, så packade jag ihop utrustningen och tog med mej Emma till samhället hos mina föräldrar. 
Tillsammans hjälptes vi åt att göra om proceduren där.
Vi hade sällskap av ett modigt gäng. Det var pappa som fotade, sen var mamma nyfiken oxå och dök fram bland bina emellanåt. Även systern med småttingar var där och kollade.
Ingen fick ett enda stick, bina var lika snälla som vanligt.
Jag trodde ju inte att det skulle bli någon honung från detta samhället egentligen... Skattlådan satte jag ju bara dit för att de kanske skulle vilja bygga ut lite! Men de hade verkligen jobbat hårt. I åtta av de tio ramarna i skattlådan fanns det honung. Inte jättemycket i alla, men vissa var även helt fulla. Sen var det även en del i bottenvåningen.

Nu ska jag fortsätta sila honung :)

Flitiga byggbin...

verkar det finnas gott om i samhället hos mina föräldrar.
Det är bara en vecka sen jag satte på en skattlåda ifall de kanske skulle känna för att bygga lite...
Och det har de gjort! De sex mittersta ramarna har de börjat bygga ut. Flera av dom är halvklara redan.
Vilken fart det är på dom! 
Med lite tur kanske det till och med går att få en burk honung eller två från dom när jag slutskattar :)

Nu ska jag ut på blocket och leta slunga, för snart har bina jobbat ihop till det ;)

Ökad framkomlighet...

på infarten framför kupan blev det idag.
Jag tog fram vår grästrimmer och drog igång den. Det gick himla smidigt, den startade nog redan på 53:e rycket. Men sen gick den som tusan. 
De stackars bina hos fru Blå har ju haft en hinderbana av höga grässtrån framför infarten och jag tyckte det var dags att rensa upp lite.
Det är lite gråmulet idag och duggregnet hänger i luften, så det var inte någon rusningstrafik direkt, men det var ändå ganska många som flög.
Så jag var lite fundersam på hur de skulle reagera när jag kom med den vinande, grässprutande och bensinstinkande monstermaskinen.... Men det var som om den inte existerade. De brydde sej inte alls, mina snälla små gullebin :)

När solen och värmen...

kom tillbaka efter en vecka med halvdåligt väder så blev bina jätteglada. Det är full fart på dom och de kommer hem fullastade med stora grågula pollenklumpar på benen. 
Samhället ute hos mina föräldrar har oxå kommit igång ordentligt, och har byggt ut alla sina ramar. Så i torsdags satte jag dit en skattlåda ifall de skulle ha lust att bygga lite. Det lär ju inte bli en låda full med honung direkt... men känner de för det så kanske de bygger lite på mellanväggarna och så har vi tjuvstartat lite på vårbygget ;)

Idag när det var varmt och skönt så passade jag på att kika lite i kuporna här hemma. 
Fru blå har nog nästan fyllt två tredjedelar av den stora lådan med honung och ett par duttar i lilla skattlådan oxå.
Det andra samhället hade fyllt sin lilla skattlåda till hälften ungefär. Så jag snodde två ramar som var nästan helt täckta och bytte dom mot två tomma från fru Blå. Så har de lite mer utrymme att fylla honung i.

Så här fina var flera ramar hos fru Blå.
Det råkar ju alltid bli något litet hål i täckvaxet på kakorna när jag är där och grejar. Men direkt är det några bin som samlas vid skadan. Är de där för att reparera? Eller passar de på att frossa i honung?
Det lite mörkare området är före detta yngelrummet som de nu fyller med honung.

Jag tröttnade...

på gurkörten som tog över hela rabatten. Så igår slet jag upp den med rötterna och slängde den på komposten. Det blev en hel skottkärra full.
Nu ser rabatten helt tom ut och bina flög omkring där en stund och letade efter de försvunna blommorna. Fast några bin följde med blomlasset till komposten.
Kommer jag så gurkört nästa år?   - Nja... absolut inte i rabatten iallaf! Men det är ju roligt att ha växter som bina gillar och man får tillfälle att se dom jobba.

En ny lägenhet...

fick bina hos mina föräldrar idag.
Jag skulle ändå dit och titta till dom lite så jag passade på att byta ut deras frigolitbostad mot min nytillverkade i trä.
De är helt säkert världens snällaste bin! Inte ett enda bi flög upp och surrade trots att jag ju var och lyfte i alla ramarna. Jag hade kunnat stå där i bikini om jag hade velat och inte fått ett enda bi på mej. 
Duktiga är de med. Alla ramar var så gott som utbygda redan, så de har jobbat hårt.
Och de hade ändå hunnit samla på sej honung oxå. Så nu tog jag bort sockerbehållaren som de hade hos sej, för jag tror inte de hade ätit ett enda sockerkorn.
Här är en av deras nyutbygda ramar som de samlat en del honung på och även börjat täcka. 
Klicka på bilden så syns även den vita härskarinnan :)
Såhär ser deras nya lägenhet ut nu. De har det riktigt gott här bredvid ett litet plommonträd.
Jag var även i mitt ena samhälle här hemma och kollade resultatet efter att jag hade rispat den täckta honungen i yngellådan. Meningen var ju att de skulle flytta upp honungen till skattlådan och städa ur de sönderrispade cellerna. Men mina bin hade inte läst den kursen verkar det som. Kanske hade de flyttat upp den honung som rann ur för stunden, men sen hade de snyggat till och börjat täcka den igen.
Så det verkar som att jag bara skapade mer jobb i onödan för dom... Men det var ju värt ett försök.

Lite elak...

kände jag mej när jag hälsade på bina idag. Jag läste nämligen på biforumet på alternativ.nu, att om man vill att bina ska bära upp honung som de har täckt nere i yngelrummet typ så kan man rispa den så att locken förstörs. Enligt den skribenten så skulle detta funka jättebra. 
Så nu har jag testat lite och rispat sönder honungen på de ställen där jag tyckte att de hade onödigt mycket. Sen får vi vänta och se om de bär upp det i skattlådan, eller om de bara reparerar skadorna... Intressant.

Nu i eftermiddag var det bra ös på dom. Det är snudd på trångt i flusteröppninen när alla ska ut och in :)

Måste försöka klippa ner gräset framför kupan hos fru Blå. Det är värsta slalombanan för de stackarna när de ska in.


Skytteltrafik hos den vita damen oxå.
Honungen som jag ympade har börjat stelna fint. Den fick ett klart godkänt av mina föräldrar som fick bli försökskaniner. 
Så nu kan jag snart börja sälja lite med :)
I princip all honung från första slungninen har jag gett bort till nära och kära. Det är ju kul om alla som vill får smaka. Och sen kanske det är nån som vill köpa mer framöver.

Med lite playwood...

och reglar plus lite annat smått...

... så har jag skruvat och limmat....
... och skruvat lite till...
... och slutligen målat och fått på handtag.
Det blev tre stycken nya lådor till mina bikupor. Faktiskt blev jag rätt nöjd med dom :)
Jag ska ha dem som bottenlådor som de ska ha hela året. För de rackarna försökte ju gnaga sej ur frigolitlådorna förra hösten. Men nu har jag några rejäla lådor som skulle kunna hålla för att stänga in en flock vildsvin i tror jag ;)

Nu har jag lite andra planer, för det blev lite kvar av playwooden och osb-skivan.
Det ska bli en "landningsbana" bland annat. Men det får jag återkomma till när jag har börjat med den.

Jag håller tummarna...

för att honungen ska bli len och lagom fast i konsistensen. Jag rörde nämligen i ympen i resten av honungen idag och tappade upp på burkar.
Vilken härlig känsla det är att se alla de där guldgula burkarna och veta att det kommer från naturen runt knuten :)  Med hjälp av mina snälla små hårt arbetande bin såklart.
Jag gissade ganska rätt, det blev så gott som 10 kilo. Det felade bara en halv burk ungefär.

Vädret är lite si och så. Det har varit mulet hela dagen och regnet har hängt i luften. Så det är ju inte full fart på bina utomhus direkt. Men vi har en växt i trädgården som de verkar vara helt galna i! Förutom gurkörten då. Jag vet inte vad den heter, men det är alltid ett konstant surrande av bin, humlor och mänder av olika blomflugor.


Sen hoppas jag att de hittar massa sånahär:

Ljungen som precis börjat blomma här i vägkanterna. Det är ju lite tuvor här och där vad jag har sett, men jag hoppas att det finns mer i våra mossemarker omkring.

Honungen fick åka karusell...

i slungan hos min coach igår.

Och det blev en hel del tycker jag. Det är helt ofattbart hur mycket honung de där små cellerna rymmer. Jag hade bara fyra stora och två små ramar, och de var inte proppfulla, men det blev ändå ca 10 kg.
Såhär ser de ut när de är urslungade.
Lite fnasiga och knasiga med rutmönster från ramhållaren. 
Nu har bina fått tillbaka de urslungade ramarna och har fullt upp med att snygga till dom. Jag satte dem i bottenvåningen och flyttade upp de ramar som var mest honung i.

Jag tog inte med mej nån rök idag, för jag skulle ju bara fixa detta jättesnabbt tänkte jag...
Tja, eftersom vädret är lite grått och regnet hänger i luften, så var ju alla bin hemma såklart. Och det innebar ju att det fanns rätt många bin att putta undan för att få bra tag i ramarna, och dessa bin började ju muttra lite och då började de binas kompisar att muttra oxå.
Sen gjorde det ju inte saken bättre att tant Blå tyckte att vi skulle leka kurragömma idag! Jag fick nog lyfta i alla ramarna tre gånger innan jag hittade hennes gömställe. Men då gick hon bara där och såg oskyldig ut som vanligt.
Jag var tvungen att hitta henne eftersom jag skulle flytta ner henne i källaren och sätta spärrgaller över henne. Nu får hon hålla sej på bottenvåningen och när ynglena har krupit ur cellerna där uppe så får bina fylla dem med honung istället.
Så det blev ett lite surrigt och muttrigt besök hos dom idag. Men det var ändå inte så att de ville ha ihjäl mej, de bara grälade lite på mej.
Nu på morgonen så rörde jag ihop ympen som jag ska använda för att få honungen att stelna fint. Det stod jättebra i förra bitidningen hur man skulle göra med % hit och dit.
Nu ska den röras två gången om dagen i ett par tre dagar och sen ska den blandas ner i resten av honungen.
Så får vi hoppas att det blir bra.

Titta vem jag hittade!

Det är ju Christer Lindarw som traskar runt och visar upp sin fina målning :)  

Jag har plockat några ramar till slungning idag, och när jag gick igenom den vita fruns samhälle så dök den här herren upp. 
Det är jättemycket täckt yngel, larver och ägg i hennes kupa, så det bör ju bli ett bra samhälle att vintra in. Dock kunde jag inte sno någon honung från henne, för det var ju barnkammare på alla ramar i stort sett.
Men det blev några ramar från fru Blå iallaf. Spännande att se hur mycket det blir.
När ramarna är urslungade så ska jag sätta dem i bottenlådan och spärra ner tanten där, så bör det bli en hel del honung till att slunga sedan när alla yngel har krupit ur.

I våras sådde jag gurkört i en rabatt. Jag trodde inte de blev så stora... men det blev de, och nu är hela rabatten översollad med gurkört. Men bina är glada iallaf. Det surrar som tusan där när vädret tillåter.

Får jag presentera Emma...


Här är hon! Drottningen i den lilla svärmen som flög ut tidigare.
Hon blev uppkallad efter upphittaren... det vill säga min sambo Emma :)  Inte alla som får en drottning uppkallad efter sej.
Hoppas det går bra för henne och att hon ger lika snälla bibarn som hennes mamma fru Blå.

Nu ska det tydligen bli lite halvkasst väder ett tag framöver, och det kanske blir läge för lite slungning. Det ska bli spännande att se vad det kan ge denna gången...

Det var en utmaning...

att klippa gräset idag. Vi har ganska gott om vitklöver som blommar i gräsmattan just nu, och de är rätt poppis hos bina. Så det fick bli slowmotion-klippning där det var som mest blommor för att de små bina skulle hinna undan mördarmaskinen.

Jag tittade även till kupan hemma hos mina föräldrar som hastigast. Bara lyfte på locket lite och hejade på dom. Dom jobbar och sliter där med, men bygget går inte så snabbt. Fast de bygger nog det utrymme de behöver, för det har ju inte hunnit bli så många bibebisar än. Men när de blir fler så bygger de nog mer.

Sen gav jag en del av den utskurna honungskakan till syster Lillen, och det var uppskattat! Både av henne och av lilla J, som dock åt både honung och vax :s    Ja, ja... det är säkert ingen fara i små mängder ;)

Fru Blå höll med mej...

om att drönarutskärning inte var nåt för oss. För idag var det ju dags igen att skära bort ena halvan av drönarramen. Men sen blir det inget mer med det!
Fru Blå och hennes kumpaner hade nämligen bestämt att där skulle minsann inte läggas några ägg i den nyutbyggda delen som jag skar bort senast. Näpp, där ska vi göra honung istället!
Så nu tog jag bort hela ramen, för i ena halvan fanns ju fortfarande drönarceller med yngel i. Nu hamnade den i frysen så får jag ta mod till mej senare att leta varroa-kvalster i den. 
Men halvan som var honung i hamnade i skafferiet :)    Mumsigt men extremt kladdigt godis att smaska på när man blir sugen.
Det känns som det är lugnt och harmoniskt i båda mina samhällen här hemma nu. De jobbar hårt med att dra hem massa pollen och nektar. Båda fruarna lägger ägg, och det är mycket bin i kuporna.
Funderar på när man eventuellt ska spärra ner fru Blå på nedervåningen? Kanske när det blir dags att slunga lite så det blir lite tomma ramar... Får läsa på lite tror jag.
De har iallaf samlat in rätt mycket honung, men det ligger ganska mycket tillsammans med pollen och yngel. Sen är det bara ett par ramar som är ordentligt täckta. Bara den nedre av skattlådorna över spärrgallret har de fyllt en del honung i, men där är inget som är täckt och de har inte byggt ut alla heller.
Den vita damens harem sliter däremot hårt med att bygga ut skattlådan de fick. Där är mer än hälften utbyggt, men det är inte direkt någon honung i dom. Fast de har gott om honung i den nedre lådan ihop med ägg och yngel.

En vit prick...

till blev det idag. Det var samhället ute hos mina föräldrar som skulle få sin drottning märkt. Den här gången fick mammsen dra på sej bi-jackan och vara med och plocka i kupan.
Pappa stod beredd med kameran intill oxå.
Märkningen blev riktigt bra denna gången. Snyggaste pricken hittills tror jag :)
Det var en riktigt sprallig drottning och jag hade fullt sjå att försöka få tillbaka henne på ramen. Hon tog en liten sväng runt på min hand först innan jag lyckades få ner henne.
Bina har bott där i tre dagar nu och de hade börjat bygga ut en del. Vädret var lite grått idag, men det var ganska varmt och en del bin som kom tungt lastade tillbaka till kupan. De hade gott om pollen och nektar på sina ursprungliga ramar, men även börjat lägga lite nektar i de nygjorda cellerna. 
Här kommer ett rejält gäng bilder som pappa har tagit. De första är från i fredags när bina anlände hos mina föräldrar, och sen kommer några från idag när vi märkte drottningen. Alla foton här är alltså tagna av Janne Pettersson:

Lars-Åke "Babsan" Wilhelmsson och Christer Lindarw...

släng er i väggen!   För här kommer en äkta drag queen!
Eller faktiskt två egentligen. Får väl helt enkelt döpa dom till Babsan och Lindarw :)
Detta är alltså mina övningskandidater inför drottningmärkningen. Två helt oskyldiga och väldigt skeptiska drönare fick ställa upp och bli drottningar för en stund.
Jag har ju bara kollat på en gång när min coach märkte en drottning. Så lite nervöst var det allt.
Men jag blev hyfsat nöjd med resultatet så jag tänkte att det var lika bra att ge sej på den riktiga drottningen oxå.
Det är drottningen i mitt delade samhälle som står på tur alltså.
Först kollade jag så hon hade börjat lägga ägg, och det hade hon :)
Sen hittade jag henne rätt snabbt. Hon är rejäl och bred om rumpan, så hon blir nog en bra mor ;)
Infångandet var oxå lite nervöst eftersom jag är rädd att råka klämma ihjäl henne. Men jag fångade in henne och det följde med ett par småtjejer oxå som sällskap.
Ja... en vit prick fick hon, men jag tror att Babsans och Lindarws prickar blev snyggare. Märkt är hon iallaf nu.
Tjejerna tyckte att hon blev fin och var jätteglada när hon kom tillbaka.
Man ser hur uppvaktad hon blir av bina som bildar en ring kring henne. De putsar och gullar med henne.
Om ett par dagar när vädret tillåter så ska jag måla drottninen hos mina föräldrar oxå. Men jag tänkte tajma in det så att pappsen kan vara med och ta lite bilder oxå. Det är inte helt lätt att få till det med mobilkameran mitt bland alla bin och honungskladd ;)

Bin i bil.

Igår kväll hämtade jag lilla avläggaren hos min kollega. De fick då åka med mej hem och sova i garaget under natten. Och nu på morgonen fick de åka till sitt nya hem hos mina föräldrar.
Trots att de stackarna fått en skumpig bilfärd (fastbältade i framsätet) så var de väldigt lugna och snälla. Det gick jättebra att plocka över ramarna i deras nya bostad. Ett gäng ville så klart vara kvar i sin gamla låda, men de flesta gick att skaka ur. Deras gamla lilla låda fick stå kvar intill den nya så att eftersläntarna lätt hittar till sina kompisar.
Jag ska fixa lite bilder på deras nya hem i helgen, för idag var det så vansinnigt mycket knott att man inte ville vara ute en sekund mer än nödvändigt.

Nä fy sjutton...

det där med drönarutskärning är nog inte min grej :(
Idag var det dags. Den halvan av drönarramen som nu var full med täckt yngel skulle skäras bort från ramen. Så långt gick det ju bra. Dock känns det lite elakt, för det är ju en och annan larv som man mosar när man skär loss kakan.
Det var mycket bin ute och flög i det fina vädret så det var lugnt och fridfullt i kupan.
Så när jag var klar med ingreppet tog jag den utskurna kakan och skulle inspektera den. För det har jag lärt mej att man ska göra. Man ska ta en tandpetare och gräva upp innehållet i cellerna för att se om det finns några varroakvalster.
Detta innebär i verkligheten att man ska gräva upp små söta bebisbin så att de dör! Jag klarade nog inte ens gräva 10 celler. Fy så hemskt! Titta här så söta de är. Som små änglar.
Ja, ja... jag hittade iallaf inga kvalster. Och jag ska ta mod till mej och göra om det igen om tio dagar. Sen får vi se.

Välkomna till världen...

alla blivande vita fruar.
Idag kollade jag igenom det samhället jag delade ifrån den 12/6. Det fanns ju ett gäng drottningceller då som följde med i flytten.
Ganska snart hittade jag 2 st drottningceller intill varandra som jag tyckte såg utkrupna ut. Sedan hittade jag även några stycken som såg ut att vara rivna.
Jag är ju absolut ingen expert... men om jag har fattat det rätt så har de celler som är utkrupna ett runt hål i änden som är lite fnasigt. Cellerna som är rivna har ett större hål på sidan.
Försökte att ta kort på skapelserna, men det blev inte så bra...
Dock hittade jag fröken Vit mitt bland alla bin :) Och henne lyckades jag få en riktigt bra bild på.
I veckan som kommer ska det bli varmt och fint väder. Perfekt tajming för parning alltså. Sen hoppas vi att det blir en massa snälla bi-bebisar i denna kupan oxå.

Här går hon i mitten av bilden med sin stora blanka svarta sköld.

Den lilla svärmen som dök upp i onsdags bor i en avläggarlåda och verkar ha slagit sej till ro där. Det flyger lite bin ut och in, och när jag kikar in från taket, så verkar det som att de jobbar på med att bygga ut sina ramar.
Så det verkar ju som att det var en drottning med i klungan, för annars skulle de troligtvis ha flugit tillbaka till sitt modersamhälle.
Min teori efter dagens kontroller är att den lilla svärmen kom från kupan jag delade från. Det är väldigt gott om bin där. Så det kan ju vara så att den först kläckta drottningen tyckte det kändes lite trångt och lämnade plats för nästa.
Ja, ja... det får väl vara deras lilla hemlighet hur det har gått till...

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0