Sila, sila och sila...
Så kan man väl beskriva omhändertagandet av honungen.
Från slungan grovsilas honungen direkt. Först användes en vanlig sil som man har hemma i köket, men den blev igensatt innan spannen hade hunnit bli halvfull ens. Den sega "snoriga" ljunghonungen ville inte rinna igenom.
Från slungan grovsilas honungen direkt. Först användes en vanlig sil som man har hemma i köket, men den blev igensatt innan spannen hade hunnit bli halvfull ens. Den sega "snoriga" ljunghonungen ville inte rinna igenom.
Efter lite funderande a la MacGyver tillverkades en egen sil av rostfritt nät med en aning större maskor.
Det funkade toppenbra!
Det funkade toppenbra!
Sen tog jag hem den kladdiga sörjan och fortsatte silningen hemma.
Då var det först grovsilning igen, fast finare än den första grova.
Efter det skulle det finsilas.
Proceduren tog hela kvällen nästan eftersom honungen var så seg och tog tid på sej att rinna igenom.
Då var det först grovsilning igen, fast finare än den första grova.
Efter det skulle det finsilas.
Proceduren tog hela kvällen nästan eftersom honungen var så seg och tog tid på sej att rinna igenom.
Nu står ympen i kylen och får sej en omrörning två gånger om dagen. Ett par dagar till tar det nog innan den är klar att röras ner i tunnan.
Men i slutet på veckan ska jag kunna tappa upp den härliga honungen i sina burkar :)
Men i slutet på veckan ska jag kunna tappa upp den härliga honungen i sina burkar :)
Kommentarer
Trackback
