Nä fy sjutton...

det där med drönarutskärning är nog inte min grej :(
Idag var det dags. Den halvan av drönarramen som nu var full med täckt yngel skulle skäras bort från ramen. Så långt gick det ju bra. Dock känns det lite elakt, för det är ju en och annan larv som man mosar när man skär loss kakan.
Det var mycket bin ute och flög i det fina vädret så det var lugnt och fridfullt i kupan.
Så när jag var klar med ingreppet tog jag den utskurna kakan och skulle inspektera den. För det har jag lärt mej att man ska göra. Man ska ta en tandpetare och gräva upp innehållet i cellerna för att se om det finns några varroakvalster.
Detta innebär i verkligheten att man ska gräva upp små söta bebisbin så att de dör! Jag klarade nog inte ens gräva 10 celler. Fy så hemskt! Titta här så söta de är. Som små änglar.
Ja, ja... jag hittade iallaf inga kvalster. Och jag ska ta mod till mej och göra om det igen om tio dagar. Sen får vi se.

Välkomna till världen...

alla blivande vita fruar.
Idag kollade jag igenom det samhället jag delade ifrån den 12/6. Det fanns ju ett gäng drottningceller då som följde med i flytten.
Ganska snart hittade jag 2 st drottningceller intill varandra som jag tyckte såg utkrupna ut. Sedan hittade jag även några stycken som såg ut att vara rivna.
Jag är ju absolut ingen expert... men om jag har fattat det rätt så har de celler som är utkrupna ett runt hål i änden som är lite fnasigt. Cellerna som är rivna har ett större hål på sidan.
Försökte att ta kort på skapelserna, men det blev inte så bra...
Dock hittade jag fröken Vit mitt bland alla bin :) Och henne lyckades jag få en riktigt bra bild på.
I veckan som kommer ska det bli varmt och fint väder. Perfekt tajming för parning alltså. Sen hoppas vi att det blir en massa snälla bi-bebisar i denna kupan oxå.

Här går hon i mitten av bilden med sin stora blanka svarta sköld.

Den lilla svärmen som dök upp i onsdags bor i en avläggarlåda och verkar ha slagit sej till ro där. Det flyger lite bin ut och in, och när jag kikar in från taket, så verkar det som att de jobbar på med att bygga ut sina ramar.
Så det verkar ju som att det var en drottning med i klungan, för annars skulle de troligtvis ha flugit tillbaka till sitt modersamhälle.
Min teori efter dagens kontroller är att den lilla svärmen kom från kupan jag delade från. Det är väldigt gott om bin där. Så det kan ju vara så att den först kläckta drottningen tyckte det kändes lite trångt och lämnade plats för nästa.
Ja, ja... det får väl vara deras lilla hemlighet hur det har gått till...

Jaha, då har jag bockat av...

svärmning på upplevelse-listan. Det var dock en liten svärm, stor som en honungsmelon kanske.

Jag drog hem från jobbet i full fart efter att darling som var hemma hade uppmärksammat klungan med bin som satt i busken bredvid kuporna. På vägen fick jag låna en himla smart fångst-spann med spärrgaller i så att drottningen inte kan gå ur igen när man fått i klungan.
Det gick faktiskt himla smidigt. Uppfostrade som de är så hade de satt sej i bekväm huvudhöjd, då det var bara att hålla spannen under och -skak, skak, så var klungan fångad.
Nu ska de få bo i garaget till imorgon. Då ska de få en liten kupa att bo i.
Det troligaste hade ju varit att det var fru Blå som hade busat till det och dragit med ett gäng ut. Men icke!
Jag gjorde en snabbkoll i hennes kupa och kollade de ramar hon brukar hålla till på... och Bingo! Där var hon. Hon gick där och lallade som om ingenting hade hänt!
Så... var kommer svärmen ifrån? Den lilla avläggaren? Den halvan som jag delade ifrån? Eller en liten rackare som smugit omkring hos fru Blå i all hemlighet?
Mysterium.....

Drönarramen...

var färdigbygd och det var massor av ägg i och även lite larver. Jag borstade bort de stackars bina som satt på ena halvan och sen skar jag bort den. Om ytterligare tio dagar ska jag skära bort den andra halvan som då förmodligen kommer vara full med täckta yngel.
På första bilden ser man larver och ägg.
På bilden till höger ser man början till en drottningcell.
Sen hamnade den i frysen i garaget. Jag läste nånstans om någon som brukade spara dem i frysen och sen ta fram till fåglarna på vintern. Så det tänkte jag att jag skulle göra. Då kommer de ju till nytta :)
Bina har varit snälla och flitiga. De har inte gjort några fler drottningceller förutom denna på drönarramen. Men vad jag förstår så brukar de göra lite såna här koppar utan att de använder dem. Det är kanske bra att ha dem redo ifall de skulle behöva tillverka en drottning.
De har börjat bära upp lite honung i skattlådorna. 
Här är en ram som de har börjat bygga ut.
Och här är en som de har börjat fylla med honung :)
Även i undervåningen, där de fick mellanväggar när jag delade samhället, har de byggt ut och börjat samla honung. Hade det inte varit lite enklare om de bara bestämde sej för att lägga honungen överst?!? (åtminstone för mej, hehe)
Det nya samhället verkar må fint. Jag lyfte lite på taket idag och kikade på dom. De hade nog fyllt på lite honung i sina ramar oxå vad jag kunde se, men jag vågade inte röja runt bland ramarna. Det är ju dumt att riskera att ha sönder drottningceller. Men skattlådan som de fick som övervåning hade de inte byggt nåt på. Men de har väl fullt upp att ta hand om sej själva nu när de inte har sin mamma kvar.

Det finns ingen godare....

honung än den från Veken ;)
I torsdags fick jag hjälp av min snälle kollega att slunga. Eftersom han ändå hade tänkt att slunga lite så länsade jag fru Blå´s hem på de ramar som var fulla med honung och nästan helt täckta med vax.
Bina täcker honungen med ett tunt vaxlager när vattenhalten har blivit lagom låg. Slungar man mycket som inte är täckt, så är risken att man får en honung med för hög vattenhalt som jäser.
Jag snodde fyra ramar från henne och det blev ca 8,5 kilo honung.
Denna gången rörde jag inte i honungen, utan jag hällde upp den direkt på burkar så håller den sej flytande länge.
Nästa gång ska jag försöka ge mej på att röra den. Ska bara läsa på lite hur mycket och hur länge man ska röra.
Min sekreterare / sambo har hjälpt mej att göra fina etiketter till burkarna :)
Imorgon ska jag besöka fru Blå och skära bort ena delen av drönarramen.... Får se hur det går.

Bara 2 grader...

var det nu på morgonen! Har de stackars bina lyckats hålla värmen till sina yngel???
Shit med! Nu ska jag gå och va nervös för det oxå...

Idag gick flyttlasset...

för hälften av bina. Jag snackade lite med dom om det igår, så jag tror att de hade hunnit packa ner tandborste och kudde.  ;)  
Jag snodde de tio ramarna från fru Blå som var mest ägg i. Sen var det även fullt med täckt yngel och larver och såklart massa härlig nektar.

Här är drönarramen som jag satte i för tre dagar sedan. Då satte jag en ca 4 cm smal remsa längst övre ramlisten som de skulle ha att bygga på. Och de har ju kommit en bit. De kommer nog fylla ut hela ramen så småningom. Drönarramens celler är något större än de vanliga "arbetarcellerna". Därför kommer drottningen att lägga drönarägg här (obefruktade). Sedan när de är täckta, med ca 20 dagars intervall, kan jag skära bort dessa celler och utplåna dem. Meningen med det är att varroa kvalstret trivs i drönarcellerna, och då minskar jag mängden kvalster.
Lite krångligt detta... Och jag vet inte om min korta förklaring var särskilt bra...

Men tillbaka till flytten:
Nu kommer ju säkert de flesta av de gamla tanterna att flyga tillbaka till den gamla lyan. Men det flyttade ju även med massa ungdomar som inte har börjat vara ute och ränna än, så de kommer ju förhoppningsvis att känna sej hemma på nya stället. Det är även de som har den tunga uppgiften att fixa sej en ny drottning nu. För i deras nya hem finns det ju ingen.
Men på ett par av ramarna som flyttade med fanns det drottningceller. Och i åtminstone en fanns det en tjock fin larv. Jag försökte få lite bra kort på dem, men det var inte helt lätt. Bina sitter gärna över och "gömmer" drottningcellerna.
**Klicka på bilderna så blir de större.**
Flytten gick rätt bra tycker jag. De är så himla snälla mina små bin :)
Trots att jag stökar till det massa för dom, så blir de inte arga alls. Men när jag nästan hade tömt deras undervåning och bara ställt in lite ramar med mellanväggar så var de ganska förvirrade stackarna. Då flög de lite vilsna omkring mej och undrade vart deras vardagsrum hade tagit vägen. Fast de lugnade sej snabbt när jag hade fått i alla nya ramar och ställt på den fulla övervåningen igen.
Nu har de massa att göra med att bygga upp de tio nya ramarna. Jag lät även de två skattlådorna stå kvar ovanpå. Kanske att jag skulle ha tagit bort den översta som inte var utbyggd alls... Vi får se vad de hittar på framöver.
Det nya samhället. Såhär ser det ut med nya bottnen och ett nytt fint tak som pappa har snickrat :)
De fick en skattlåda oxå. Så får vi väl se om de känner för att bygga ut den med...

Blommor och bin...

är vad allt handlar om just nu :)
Hallonen blommar för fullt, och jag har likt en smygande jägare krupit runt i hallonsnåren bland mygg och knott i hopp om att hitta mina bin där. Men icke...
Fast med tanke på att vi bor intill ett några år gammalt hygge som förmodligen är helt översollat med hallon, så har de säkert hittat något bättre ställe att hämta nektar på än just de snåren jag har besökt.
På besök i aklejan.
Bergsklinten uppskattas oxå.
Det har varit några dagar med regn och åska, men nu verkar det vända igen.
Mitt hårt arbetande samhälle tycker fortfarande att de har för trångt, och de gör massor av drottningceller.
Jag ska försöka komma ihåg att ta en bild på en stor drottningcell nästa gång. De är rätt häftiga faktiskt.
Så stora som de är så skulle man kunna tro att det är ett dinosauriebi som ska kläckas ;)
För att få bina att coola ner sej lite så ska samhället delas i två. Då får fru Blå massa nytt utrymme. Min coach har försökt förklara hur jag ska göra, så det ska nog lösa sej.
Vi får väl se imorgon...
Här är platsen där det nya samhället ska stå. Jag snickrade ihop en likadan benställning som den "gamla" kupan har. Fin utsikt över kohagen får de :)
Denna fina bottnen har pappsen gjort. Jag fick låna en sån som han fick ha som mall till denna. Visst blev den superfin! Och det ska bli ett par till har han lovat :)
Ja... det verkar alltså som att bigården på Veken expanderar lite snabbare än väntat.
Men jäkla va roligt det är!!!
Håll tummarna för mej imorgon!

Dramatik, panik, solsting.

Med de tre orden kan man sammanfatta dagen tror jag.
Det var dags att göra en avläggare från mitt samhälle idag. När vi gick igenom ramarna så hittade vi ett antal drottningceller lite överallt. Men när jag kollade ramarna så kunde jag inte se några ägg!
-Shit! Hade jag klämt ihjäl drottningen sist jag var i kupan? Jag är alltid nojig över det när jag staplar tillbaka lådorna. Tänk om hon kryper ner runt kanten precis när jag ställer på lådan så hon kommer i kläm...
Vi kollar vidare i kupan och hittar fler drottningceller, men jag kan fortfarande inte se några ägg eller små larver. Bara feta larver och täckt yngel i massor. Nu är jag helt säker på att jag har råkat döda fru Blå...
Jag klämmer bort drottningcellerna. Men vi sparar en på ena ramen till avläggaren. Avläggaren får ytterligare en yngelram med lite pollen i oxå, samt en foderram (med honung). Båda yngelramarna var täckta med bin, så det skulle räcka till att ta hand om och bygga upp sitt nya samhälle.
Räddningen för min bikupa skulle bli att hämta en ram med ägg från min kollega.
Så på med bidräkten igen och öppna upp kupan.
Men jag tänkte att jag ska kolla igenom några ramar igen innan jag stoppar i den räddande ramen.
Och vad ser jag!!! Ägg!!!! Massor av ägg. Hur kunde jag missa det innan?
Det enda jag kan försöka skylla på är solsting.
Nästa ram jag lyfter i har oxå massor av ägg och små minilarver. Det måste betyda att hon lever...
Jag kollar vidare, och tillslut ser jag henne :)   Fru Blå lever!!!
Jag blev så glad att jag inte ens skällde på henne för att hon hade gömt sej tidigare.
Men jag såg allt att hon fnissade lite åt mej fast hon försökte se oskyldig ut.
Slutet gott denna gången alltså...

RSS 2.0